Jag är verkligen helt kass på att berätta vad jag känner och tycker för folk som jag bryr mig om, och nu när jag tycker allt går dåligt så känns det som en bra idé att skriva ut alla tankar som går i kropp och knopp. Det aa senaste året har vart så sjukt så jag kan knappt skriva det med ord. Jag har sårat folk som jag delat mitt hjärta med och nu står jag själv utan någon att dela det med. Det fanns en tjej och inte vilken tjej somhelst, världens bästa tjej faktiskt. Ni vet när man träffar den tjejen som får en att känna att gud det är denna kvinnan som jag vill skaffa familj med och bli gammal med. Misstaget jag gjorde innan jag gjorde alla andra fel var att jag tog henne för givet och fick allt serverat på ett fat utan att ge något tillbaka alls, inte en känsla inte något alls. Jag bara låste in mig i min värld där jag känner mig säker där inget kan påverka mig ock få mig att känna mig svag, problemet när man gör så är att man så småningom stöter bort folk som älskar en. Tjejen jag pratar om fick mig att vilja växa som person även om jag kanske insåg det när jag redan hade förlorat henne, om jag inte vinner tillbaka henne vilket är mycket möjligt pga av mina misstag så kommer jag alltid komma ihåg henne för att hon var en stor del i att jag ville bli en bättre person. När jag pratade med dig sist så rann det så många tårar ner för min kind, jag har alltid trott att jag vart stark och att inget kunde få mig att känna mig svag. Jag inbillar mig i min värld att jag är värd en andra chans, kanske är jag det men med störst sannolikhet så är det inte så. När du ber om tid så ska jag inte skicka meddelanden och berätta hur jag känner även om mitt hjärta bankar så hårt för dig att det vill hoppa ut och gå hem till dig och knacka på. Jag vet att du behöver din tid även om jag får ett nej eller kanske i min vildaste fantasi får ett ja så besegrar kärleken allt.
Jag har så många saker som jag ska bearbeta, först och främst innan jag gjorde fel med kvinnan jag älskar så har jag många problem med min familj som jag bearbetar. Även om jag inte blir den perfekte för dig så kanske jag iaf kan bli en bättre son, en bättre bror, en bättre arbetskollega som är ärlig i det han gör och inte gömmer sig bakom en fasad. Finns så många tankar som snurrar i mitt huvud när man känner sig sårbar, jag har knappt vart här en månad och känner redan att jag bryter ihop pga av att kvinnan som var mitt stötte pelare inte finns vid min sida. Då ska man ändå veta att jag lämnade henne i exakt samma sits om inte värre och hon gick igenom detta i flera mån innan hon fick styrka att gå vidare, är jag då rättvis som vill att hon ska ge vika för att komma tillbaka till killen som älskar henne och vill skapa familj. Antagligen inte men det är väl så jag är känd, som en egoist som bara tänker på sig själv i första hand. Dum som man är, ni vet säkert själva hur det är när man tror att ens eget bästa är det bästa för andra också. Hur jag går vidare och hur långt jag kommer så finns det vissa saker jag aldrig förlåter mig själv för, och det är saker som hänt mot det bästa som hänt mig. Nu är jag ledig i tre dgr ungefär och funderar på hur jag ska ta till vara på dom, det känns spontat som det absolut bästa att bara sitta hemma och vänta ut tiden. Jag pratar med folk för att få hjälp med det vardagliga som funnits i mitt liv men det största som får mitt hjärta att gå i kras är att min ”stora” kärlek inte vet om jag är hennes kärlek längre. Jag får göra som man brukar göra, ta en dag i taget och hoppas på att jag kanske får något gehör tillbaka i framtiden. Vet att jag kan vänta länge på henne, hur länge vet jag inte men det visar sig. Sa att jag kunde säga upp min lägenhet t.om, min lägenhet har varit min säkerhet hela tiden. Men det finns minnen som jag inte vill ha kvar här om jag får en chans med henne, då ska det vara nytt och fräscht och inget ska finnas som är mitt utan allt ska vara vårt från början isåfall. P sluta tänk på dig själv och sätt andra människor först i ditt tänk ibland, det kommer göra dig till en bättre människa också.
Jag ringde henne igår och så många saker som kom upp gjorde verkligen att det skar sig i hjärtat på mig, saker som man inte vill höra men ändå ställer frågor till. Hon måste känt exakt samma sak men jag inbillar mig att det är värre för mig då jag aldrig kommit nära något som heter känslor eller svartsjuka förut. Det kokade i mig och den vanliga P hade blivit förbannad och lagt på samtidigt som han sa något elakt. Nu höll jag på mig själv och försökte föra en konversation istället, om det gynnar mig det vet jag inte men jag gick iaf ifrån ett dåligt mönster och försvar jag använt mig av innan.
Utöver detta så har jag haft massa mongo folk på jobbet så det känns som dolda kameran. Har börjat små diskussioner om ett nytt jobb också så vi får se vart jag landar. Sa till henne att jag gör vadsomhelst och det menar jag. Tänkte t.om när jag inte kunde sova inatt att jag skulle prata med hennes vänner och dom hon umgåtts med och be om ursäkt för vad jag gjort men samtidigt tacka för att dom funnits där för henne, haha tänkte t.om sätta mig på bussen och åka ut till hennes mamma och B å säga hej….
Så mycket tankar, så mycket fel.
J du kommer alltid ha hela mitt hjärta…..