Sista
Detta blir det sista inlägget på ett bra tag, har egentligen inget att skriva samtidigt som jag skulle kunna skriva en roman. Känns svårt att acceptera vart jag hamnat i livet, hade jag inte gått till Mette från början så hade jag antagligen inte brytt mig alls om hur jag mådde och hur saker omkring mig hade blivit. Skillnaden är väl att jag har fått fram känslor och kan inte stänga av även om det är allt jag skulle vilja göra i ett par mån, finns ingen som förtjänar att ha det såhär. När det var som värst så ville jag inte ens leva längre och allt detta pga av att tjejen jag älskade inte ville ta mig tillbaka, ganska drastiskt men om meningen med livet försvinner så vad finns då kvar att leva för? Så kände jag förut men dom tankarna finns inte kvar längre, vill hon inte leva med mig så finns det säkert någon därute som skulle älska mig för den jag är nu med brister och allt annat som kommer med Pierre. Ofta får man bara en chans i livet att göra rätt och jag hade hellre gjort tusan misstag framöver om jag bara hade fått rätta till ett. Om man älskar en människa och hon älskar dig men man säger det aldrig till varann längre så kanske man slutar tro på det? Känns bara som att det är jag som bryr mig ibland och ofta så är det nog så men vi vill två olika saker i livet just nu, jag vill skaffa familj och leva lycklig, du vill nog mest komma underfund med massa frågetecken i ditt. För mig känns livet ganska meningslöst när man går och lägger sig själv när man vet hur det kunde varit, det går dock inte att tvinga fram något därför jag haft tålamod för jag har trott att kärleken skulle övervinna detta men nu tvivlar jag mer för varje dag som går.
Ledsamt är ett av orden man kan använda för att förklara situationen som du gjorde, själv vet jag inte ens vad jag skulle säga. Det är så blandat med känslor, ibland tänker jag när vi somnat ihop och kvällen varit perfekt och ibland kommer det upp sämre bilder men det som gjort att jag hängt kvar är att det positiva alltid övervägt det negativa. Kanske kommer jag hem efter semestern och har tappat allt och är redo att gå vidare, på något konstigt vis så kanske du saknat mig vem vet? Mitt löfte är iaf att stöter vi på varann så ska jag försöka ta allt med ro och vara glad så man ser en sida man saknar istället för som nu när det framstår som negativt. Förstår att du har mycket på jobbet om det nu är det som besvärar men jag går inte runt på moln just nu och det får man ha förståelse för också. Du saknar det viktigaste för att vara med mig och att hitta den efter en viss tid är svårt, därför har jag ibland svårt att tro dig när du säger att du tänker på mig och älskar mig. Som det är nu så ses vi först i slutet nov och vill inte ens veta vad som händer under den tiden men jag kommer klara mig dit och lovar att jag är starkare när vi är där. Med eller utan dig vid min sida så kommer mitt liv fortsätta och ditt också, vem man väljer att ha vid sin sida ligger just nu nånstans där du inte vet och det har jag förståelse för men kan lova att jag skulle aldrig göra dig besviken eller ledsen.
Hoppas du får bra veckor framöver och lite insikt i vad du vill ha ut av livet, tänk på mig när du ligger hemma och myser att jag håller om dig varmt med hela mitt hjärta. Vill man så kan man lämna en kommentar om vill säga något innan aaa jag sticker.
Fint skrivet Offa..
Hur du än spenderar din semester så hoppas jag att du hittar ro o får koppla bort allt ett tag…
Natti Pierre